Förlora aldrig en bästa vän
Vi hade varit allra bästa vänner i omkring femton år. Ville man träffa den ena fick man liksom den andra på köpet. Vi var en oslagbar duo och jag har aldrig varit mer säker på en människa. Jag tvekade aldrig på var jag hade dig och det fanns ingenting vi inte delade med varandra.
Alla minnen från min uppväxt involverar dig.
Ni som känner mig vet vad jag pratar om.
Sömnlösa nätter, tårar som aldrig tar slut och rena aggressionsutbrott. Ingenting tog bort smärtan som hade bosatt sig i mitt bröst. Jag kan inte peka ut ett exakt datum men någonstans bara försvann du. Vi pratade inte längre med varandra och det fanns egentligen ingen anledning över huvud taget. Jag vet inte vad som hände.
Det kändes aldrig riktigt rätt utan dig.
Det var som att en tomhet fyllde mig inifrån och ut. Jag kunde festa, hänga och socialisera men ingenting var som förut. Ingenting var längre bra. Jag ville inte leva utan dig.
När jag var ledsen var jag helt plötsligt ledsen ensam. Likaså när jag var lycklig. Jag hade ingen jag ville dela min lycka med.
Jag har suttit med telefonen i handen - ditt nummer på displayen. Vissa gånger har jag bara velat fråga hur du mår. Men allra helst har jag velat berätta om allt som händer i mitt liv - precis så som vi alltid gjort. Jag har bara velat höra din röst. Höra hur du har det.
Det är så otroligt lite; men allt jag vill är att höra din röst.
En julafton hörde du av dig.
Det hade gått lång tid senast vi senast pratade. Kvällen innan hade jag legat sömnlös i en 90 centimeters säng och gråtit i min pojkväns famn. Du fattades mig och vad jag än gjorde så kändes det aldrig bättre. Jag orkade inte mer. Jag famlade i mörkret men la upp en bild på Instagram med många av mina vänner från mina yngre dagar.
Du kommenterade.
Sen skrev du i chatten på Facebook.
Den tjugofjärde december.
Du skrev att din telefon blivit stulen. Att du inte längre hade mitt nummer. Jag intalade mig att detta var anledningen till att vi glidit ifrån varandra. Att det var därför som du aldrig kontaktade mig.
Du skrev att du skulle ringa mig strax.
Jag visste inte vad strax betydde. Det kunde vara allt från fem minuter till fem dagar.
När jag fick reda på att din farmor gått bort via Facebook kände jag att du inte längre ville ha mig i mitt liv. Jag grät i säkert fyra dagar.
Fem timmar gick. Fem dagar gick. Fem veckor gick. Fem månader gick.
Det är mer än ett och ett halvt år sedan som du sa att du skulle ringa mig strax.
Du ringde aldrig.
Mitt hjärta blöder utan dig - och jag gråter fortfarande när du dyker upp i mina tankar.
Jag gjorde ett aktivt val och bestämde mig för att jag skulle må bättre utan dig i mitt liv. Det fanns ingen anledning - men ingenting annat jag testat hade fungerat. Jag skulle från och med det ögonblicket - inte ens tänka tanken att kontakta dig.
Men jag gjorde det till slut ändå.
Jag stod på en krog och såg de där boysen som på ett sätt format en stor del av vår uppväxt. Jag tänkte att; om jag bara ärlig med hur jag känner så kommer du tillbaka.
Jag skrev ”Nu ser jag X utan dig. Det känns fel. Jag saknar dig så att det gör ont”
Hon tog bort mig från alla sociala medier morgonen efter.
Det kommer aldrig sluta göra ont.
Förlora aldrig en bästa vän.
# fyrtio
Allmänt KommenteraFörlora aldrig en bästa vän
Vi hade varit allra bästa vänner i omkring femton år. Ville man träffa den ena fick man liksom den andra på köpet. Vi var en oslagbar duo och jag har aldrig varit mer säker på en människa. Jag tvekade aldrig på var jag hade dig och det fanns ingenting vi inte delade med varandra.
Alla minnen från min uppväxt involverar dig.
Ni som känner mig vet vad jag pratar om.
Sömnlösa nätter, tårar som aldrig tar slut och rena aggressionsutbrott. Ingenting tog bort smärtan som hade bosatt sig i mitt bröst. Jag kan inte peka ut ett exakt datum men någonstans bara försvann du. Vi pratade inte längre med varandra och det fanns egentligen ingen anledning över huvud taget. Jag vet inte vad som hände.
Det kändes aldrig riktigt rätt utan dig.
Det var som att en tomhet fyllde mig inifrån och ut. Jag kunde festa, hänga och socialisera men ingenting var som förut. Ingenting var längre bra. Jag ville inte leva utan dig.
När jag var ledsen var jag helt plötsligt ledsen ensam. Likaså när jag var lycklig. Jag hade ingen jag ville dela min lycka med.
Jag har suttit med telefonen i handen - ditt nummer på displayen. Vissa gånger har jag bara velat fråga hur du mår. Men allra helst har jag velat berätta om allt som händer i mitt liv - precis så som vi alltid gjort. Jag har bara velat höra din röst. Höra hur du har det.
Det är så otroligt lite; men allt jag vill är att höra din röst.
En julafton hörde du av dig.
Det hade gått lång tid senast vi senast pratade. Kvällen innan hade jag legat sömnlös i en 90 centimeters säng och gråtit i min pojkväns famn. Du fattades mig och vad jag än gjorde så kändes det aldrig bättre. Jag orkade inte mer. Jag famlade i mörkret men la upp en bild på Instagram med många av mina vänner från mina yngre dagar.
Du kommenterade.
Sen skrev du i chatten på Facebook.
Den tjugofjärde december.
Du skrev att din telefon blivit stulen. Att du inte längre hade mitt nummer. Jag intalade mig att detta var anledningen till att vi glidit ifrån varandra. Att det var därför som du aldrig kontaktade mig.
Du skrev att du skulle ringa mig strax.
Jag visste inte vad strax betydde. Det kunde vara allt från fem minuter till fem dagar.
När jag fick reda på att din farmor gått bort via Facebook kände jag att du inte längre ville ha mig i mitt liv. Jag grät i säkert fyra dagar.
Fem timmar gick. Fem dagar gick. Fem veckor gick. Fem månader gick.
Det är mer än ett och ett halvt år sedan som du sa att du skulle ringa mig strax.
Du ringde aldrig.
Mitt hjärta blöder utan dig - och jag gråter fortfarande när du dyker upp i mina tankar.
Jag gjorde ett aktivt val och bestämde mig för att jag skulle må bättre utan dig i mitt liv. Det fanns ingen anledning - men ingenting annat jag testat hade fungerat. Jag skulle från och med det ögonblicket - inte ens tänka tanken att kontakta dig.
Men jag gjorde det till slut ändå.
Jag stod på en krog och såg de där boysen som på ett sätt format en stor del av vår uppväxt. Jag tänkte att; om jag bara ärlig med hur jag känner så kommer du tillbaka.
Jag skrev ”Nu ser jag X utan dig. Det känns fel. Jag saknar dig så att det gör ont”
Hon tog bort mig från alla sociala medier morgonen efter.
Det kommer aldrig sluta göra ont.
Förlora aldrig en bästa vän.